Idag när jag skulle gå in i boden på tomten för att hämta lite trädgårdsgrejer, skrämde en kattuggla livet ur mig. En unge som precis lämnat boet hade nämligen sökt skydd inne i boden och blev skrämd av mig när jag gick in där. Den flög några meter bort och då blev den tyvärr skrämd igen. Ungen flög då vidare ner mot huset i samhället i Lindome där den först landade på taket vid ett hus vid Spinnmästarevägen. Inte bra alls för en så pass liten unge som behöver sin mamma några månader till. Det dröjde inte många minuter förens några skator såg ugglan och direkt flög dit. Dom började hacka på ungen och reta den. Den försökte fly ,men kunde bara glidflyga kortare sträckor. Så liten som den är kan det inte försvara sig så bra och inte heller flyga iväg. Så jag tog på mig en tjock tröja, tjocka handskar och gick för att leta upp ungen med en fiskehåv i näven. Efter ungefär en halvtimma hade jag lyckats fångat in ugglan och nu är den tillbaka igen vid min tomt i säkert förvar. Just nu ligger den och sover i en mörkt och tryggt plats. Ikväll ska jag ut och se till så att den får komma tillbaka till sin mamma.

Det är ju lite blandade känslor detta så klart. Trist att se ugglan förvirra ner sig bland huset och inse att det var mitt fel som skrämde den. Kul att det ändå uppenbarligen har blivit en häckning i år igen, dock inte i min holk utan någon annanstans här i reviret. Kattuggle-paret lever med andra ord fortfarande och det troliga är alltså att dom bara har bytt häckningsplats i år. Har för mig att dom kan göra så ibland för att ”sprida riskerna” mot mård och andra rovdjur.

En till rapport kommer sent ikväll.