I måndags kväll så hoppade Kenneth ut ur holken och jag såg honom på kvällen hoppandes på marken. De första dagarna utanför holken är kritiska. Tyvärr var jag borta på tjänsteresa tisdag-onsdag och kunde inte hålla koll på Kenneth under den tiden. När jag kom hem igen vid 22-tiden igår onsdag så gick jag ut i skogen för att leta efter ugglorna direkt. Kostymen var fortfarande på 🙂 Jag hittade ganska snabbt honan och hanen, men inte Kenneth. Hörde inte någon uggle-unges karakteristiska pipande, inget prasslande i någon buske eller träd. Och dessutom så har jag sett i holken att mamman fortfarande har kommit till holken varje dag för att leta efter Kenneth där och även kommit med mat. Så det verkar inte som att hon har fattat att Kenneth hade hoppat ut eller var han är någonstans.

Jag fick svårt att sova och tidigt i morse när ljuset började komma – så gav jag mig ut igen. Strax efter 5 i morse så hittade jag tyvärr uggleungen död strax utanför min tomt – bara ca 50 meter från holken. Han hade ett sår i nacken och vid ryggen. Troligen någon annan fågel som varit på ungen gissar jag. I övrigt intakt. Så det var för att döda och inte äta. Ibland gör skator, kajor och andra fåglar sånt på ungar för att “hämnas” det dom gör mot dom när dom är större ugglor. (De stora ugglorna rår dom inte på).

Det här är ju tyvärr en del av det hårda livet i naturen, men det känns ändå tråkigt.

När barnen vaknar ska vi begrava honom. Här kommer bild från holken strax innan han hoppar ut, film när mamman kommer till holken för att leta efter honom samt hans sista bild.